Jag sa i mitt tidigare inlägg att jag var okej med att vara känslodöd, men det är verkligen inget skämt, jag ligger just nu i sängen och bloggar från mobilen för jag var bara tvungen att få ur mig skiten.
Jag låg och tänkte på mitt ex, att jag saknar honom och allt vi haft tillsammans. Jag låg och tänkte på ett tillfälle då jag var hemma hos honom i vår gamla lägenhet och så satte han på en låt som jag kände va "vår" låt och började såklart gråta, då ställde han sig upp och ville trösta mig, asså krama mig och jag tänkte what the hell? Du vill ju knappt träffas o nu vill du kramas? Så jag sa de "det är inte dom skyldighet att göra de längre"
men ibland ångar jag att jag inte lät honom göra det för vem vet vad som kunnat hända. Hur som helst så var det detta minnet som fick mig att känna mig ledsen som jag TRODDE... jag ville verkligen gråta för de kändes i bröstet men ingenting händer, kommer ingenting och den tunga känslan jag hade i bröstet och i halsen var en jävla gäspning?! Baaah blir så trött på min känslodödhet....

Godnatt

Just nu känner jag ingenting förutom trötthet, det är som hela jag har blivit tömd på allting jag någonsin känt. 
Alla problem jag trodde jag hade finns inte kvar, eller dom kanske finns kvar men dom ligger långt inne där jag inte kan få tag på dom och det är ju positivt såklart. Det jag inte tycker om är att det får mig att känna mig så tom, men det är ju faktiskt detta jag bad om på ett sätt, jag ville ha något som kunde ta bort min ständiga smärta och den konstanta depressionen, det blev liksom för mycket för mig att hantera efter ett tag och det tar rätt mycket av ens mentala kraft att orka kämpa emot allt. 
Men jag tror i längden kommer det ha mer fördelar än nackdelar och det gör ingenting, det är ju som sagt det här jag bad om så.

Ökade min dos idag från 50 mg till 100 mg, har inte märkt någon skillnad än men det tar ju ett tag innan det märks av, ska ju upp i 150 mg.